Efter första inlägget drog någon slags prestationsångest in tror jag. Nu har jag en blogg, nu måste jag uppdatera regelbundet, nu måste jag ha något att skriva, vad ska jag skriva, hur ska jag fortsätta, vad ska jag dela med mig av, vad ska jag skriva, vad ska jag skriva… 
Tillsammans med lite Vad har jag gjort, ska jag verkligen lämna ut mig så här…

Dagens känsla är….

Dagen efter “Utställningskonserten” på Gotland så var det en musikgudstjänst utifrån min utställning som ännu fanns kvar i kyrkan, då pastorn bland annat delade sina tankar kring några utvalda tavlor. Den sista tavlan hade han svårt att säga vad den föreställde, han var dålig på växtriket men han skulle gissa på att det var något därifrån, fast säker var han inte. Så sa han något som fastnade hos mig och som jag kom att tänka på just nu, han sa “och den här osäkerheten, är underbar! Unna dig den, låt den kännas!”. Ja just det, det är ju bara en känsla det också! Ibland behöver vi påminnas om det vi egentligen redan vet.

Det var samma sak med nervositeten jag hade dagarna innan och som jag tyckte var så himla jobbig. När jag nämnde den känslan för någon fick jag höra att det är fullt förståligt, det vore konstigt om jag inte hade varit nervös, det är ok att vara det och det kan till och med vara bra att vara det, och det är helt ok om det skulle synas, bara för att jag är nervös så betyder inte det att jag inte kommer klara av det jag ska göra. Och då insåg jag att nervös var en känsla jag helst inte ville ha, att jag gick runt och gjorde lite motstånd för att jag var rädd för den.

Det är så lätt att fastna i känslor vi inte är bekväma i, och jag har märkt att så fort jag gör motstånd till något som vill kännas så drar ångesten in och blandar sig i direkt. Med den kommer ofta starka tvivel på vad jag klarar av. Ibland behöver vi som sagt någon som påminner oss om det vi egentligen redan vet, men som är svårt att minnas eller se när man befinner sig i någon slags bubbla där rädslan vill hålla oss tillbaka. När insikten kom kunde jag fortsätta att påminna mig själv om att nervös bara är en känsla det också, att jag inte behöver vara rädd för den utan bara låta den vara där.

Så jag ska fortsätta leka med osäkerheten som även den behöver få lov att ta plats. Det är faktiskt ok att jag känner mig osäker när jag går in i något nytt, och nu får jag möjlighet att träna lite extra på tilliten till mig själv, att jag inte alltid behöver veta exakt hur allting ska bli, träna på att släppa kontrollen ännu lite till och lita på att allting kommer bli så som det är meningen att det ska bli. Dagens känsla har ju faktiskt hjälpt mig skriva det här inlägget, så jag tror att vi redan har blivit lite kompisar ?!