Ja det tar sin lilla tid att skapa ett fotofönster. Varje moment tar alltid längre tid än jag tänker att det ska göra, underligt att det aldrig ändrar sig. Idag färdigställde jag ytterligare ett till samlingen. Konstaterat att jag behöver bygga ut lägenheten, jag har alltid saknat ett hobbyrum men nu känns det verkligen som det är förvaring överallt. Jag trivs inte riktigt när jag ser mig omkring och det mest känns rörigt. Från och till tänker jag på att byta upp mig till en trea, men så blir jag snål när det blir så mycket pengar som går till bara hyra. Men kanske är det någonstans värt det då jag har det skaparintresset som jag har och projekten bara blir fler hela tiden. Beslut beslut…
Hur som helst, jag tänkte jag skulle visa hur resan kan se ut fram till ett färdigt fotofönster. Från första momenten i verkstaden till att det idag står färdigt här hemma med foton i.
Det är ett gammalt och skevt fönster och kommer inte kunna hänga plant mot väggen. På grund av det blev det en liten spricka i en ruta då jag obetänksamt tryckte ner hörnet när jag skulle stifta fast det. Men, och kanske är jag lite udda, jag tycker det bara gör det mer charmigt och unikt. Perfekt i det operfekta. Som av en händelse hamnade det just fjärilar i det. Om jag inte minns helt fel så är alla tre med i mitt bildspel ”Fjärilarnas budskap”. Ett budskap om att vi är perfekta precis som vi är, både med hela och ärrade vingar. Vi är både starka och sköra. Livet har format oss till dem vi är idag. Vi är alla vackra och unika. Liksom detta gamla fönster, med det skeva och det spruckna glaset. Det har formats av livets gång, av väder och vind. Det har återanvänts och formats av mina två händer och lusten att skapa. Ja tänk så symboliskt det blev, det tänkte jag inte på innan det stod färdigt 🙂 .
Igår verkställde jag en annan vision. Som jag fick tack vare att jag fyndade lite hemma i mammas och pappas garage nu senast när jag var på Gotland. Då visste jag inte vad jag skulle använda något av det till men jag fastnar ju för allt som är gammalt, ja det får gärna vara slitet och rostigt, så jag stoppade in det i bilen.
Det tog inte många dagar förrän jag som sagt fick en vision, en bild som blåste förbi för min inre syn. Jag var tvungen att prova och se hur det blev för att stilla mitt sinne. Ner i förrådet en sväng för att hämta ramen jag visste skulle finnas där. Jag blev ganska nöjd, känns som att det absolut finns utvecklingspotential! Jag tror den här får vara som den blev, en liten upphängning bara och så tror jag den ska få bo ovanför sängen. Det känns bra att gå i säng med dem orden, en påminnelse om att våga vara den jag är och att känna nyfikenhet inför morgondagen!
Det var min skaparhelg, nu ska jag gå ut med en vovve som tittar uttråkat på mig!
?