Det känns som jag skrivit mycket om änglar och skyddsänglar sista tiden, det händer återkommande saker som för mig dit. Påminner mig om min tro på deras närvaro. Där kan jag hitta lite lugn och tröst när livet svajar och rädslan är så påtaglig. 

Men lillebror, han har minsann superhjältar som beskyddar honom. Det är inte illa. Han måste ha dubbelt beskydd. Det känns skönt och tryggt!

Lillebror berättar att han har haft besök i natt i drömmarna. Av ”Power Rangers – Dino Charge”. Jag får googla för jag har ingen aning om vilka de är. Han säger att de hjälper honom att bli frisk. Han hade fått en dräkt, den röda som han gillar mest, stövlar, handskar, hjälm och en pistol. De måste ha gett honom en dos superkraft för idag är han redan mycket piggare! Han har varit vaken hela dagen, pratar och tittar på netflix på mobilen. Febern åker ännu upp och ner, han har det jobbigare med hosta idag då skit från lungorna ska upp. Men, han är vaken. Jag blir inte så där rädd när jag tittar på honom som jag blev igår. Nu ber vi för att allt ska fortsätta gå åt rätt håll!

Efter mitt eftermiddagspass hos lillebror på typ 5timmar gick jag precis som igår ner till mommo för att säga hej innan jag åkte hemåt. Där är läget ganska oförändrat och jag blir lite ledsen igen. Hon ser så… jag vet inte riktigt vad jag ska säga, liten och hjälplös ut kanske. Jag vill bara krama om henne och säga att allt kommer bli bra. Men jag vet att hon aldrig kan komma tillbaka till en vardag där hon klarar sig själv. Det gör mig så ledsen. Framtiden känns så oviss och skrämmande.

Jag sitter hos mommo en stund, pratar lite till och från. Jag får någon overklighetskänsla när jag sitter och tittar på henne. Det är så sorgligt och svårt att ta in hennes tillstånd, att det är min mommo som ligger där. Innan jag går slår jag på teven åt henne så hon inte missar ”Lotta på Liseberg” som hon gärna vill se. Så tar jag hennes hand och letar efter orden. Vad ska man säga? Ha det så bra? Nej det känns inte rätt när hon inte mår bra. Jag säger ha det som du kan, jag kommer in förbi imorgon igen! Hon säger som hon gör varje gång. Tack för att du kom, det är så snällt. Lilla mommo, det känns så jobbigt att hon ska ligga där ensam, men vad ska man göra när hon är i för dåligt skick för att få komma hem? Nu är det lillebror som får mest av min tid och det är så det får vara tills han är frisk. Jag stryker henne över huvudet och säger mitt varmaste hej då.

Jag önskar jag kunde klona mig, tre stycken vore bra. En som kan vara hos Per, en hos mommo och en hemma hos min hund som också behöver mig. Men jag är bara en och jag delar upp min tid och ork så gott jag förmår. En dag i taget.

?