Ja det känns verkligen som att det har varit stiltje här, som att någon tryckte på off-knappen. Ingen skaparlust eller längtan till något. Det enda jag funnit nöje i här hemma har varit att ligga i soffan och titta på serie, har nog blivit alldeles för många avsnitt totalt sista månaden. Det har väl i och för sig varit ganska skönt på sitt sätt, men det händer ju inte så mycket i livet. Allt förblir som det är när jag inte tar initiativ och steg framåt. Men när lusten och inspirationen inte finns är det svårt. 

För att inte må allt för dåligt över det kan jag tänka att jag kanske behövde det, det har faktiskt varit en tuff tid och jag har inte känt mig återhämtad efter sommarens påfrestningar. Semesterveckan på Gotland i september var väldigt skön, kände mig helt ok med att bara lulla runt och njuta av ledigheten. En helg tillbringades med min kör då årets körresa gick till just Gotland. Fina dagar och det var roligt att få visa ett par av mina favoritställen, Folhammar med sina raukar och Vitvär där vi har vår lilla strandbod.

Hemma i vardagen hamnade jag mest i soffan igen, less på min situation men fortfarande utan tillräckligt med kraft för att ta mig därifrån. Men så började det glimma till något i mellan åt, och så lite oftare. Lusten att skapa. Så många gånger som jag känt mig övertygad om att den för evigt är borta, men det verkar som att den alltid hittar sin väg tillbaka. Den kommer tillbaka och hjälper mig upp. Började denna gång med en beställning som låg och väntade på att bli färdig, två bilder som skulle monteras i passepartout.

Det fick mig, som en av bilderna ovan så passande förmedlar, att längta efter mera.

Sista veckan har jag känt att kreativiteten har kickat igång igen och det är så välkommet! Processande drömmande tankar som far hit och dit. Idéer ploppar upp till ytan, gamla och nya. Det finns så mycket jag vill göra, skapa och förmedla. Men som hindras av att jag mår dåligt och hela tiden ramlar ner i hålen där ingenting är möjligt och ingenting spelar någon större roll, vad spelar det för roll vad jag gör för vem bryr sig egentligen? Men just precis nu känner jag det där andra igen, allt jag vill och längtar efter. Mycket jag tror mig veta inte kan bli verklighet, det är bara önsketänkande i drömmarnas värld, men så några små idéer som jag har fått tag i och följt med en bit. Kanske blir det ingenting med just det, men jag skapar och tar för mig modiga initiativ och det hjälper mig upp. Hjälper mig att ibland få vara i ett sinnestillstånd där jag känner mening och glädje i det jag gör. Som sen förhoppningsvis kan hjälpa mig framåt en bit till på min väg genom livet.

Igår skapades det ett nytt fotofönster.