Förlåtelse och Försoning
Ett innerligt förlåt är kanske det finaste och viktigaste vi kan ge oss själva. Det kan också vara bland det svåraste när självföraktet får ta alldeles för stor plats. När vårat inre fylls av en trögflytande sörja. Misslyckande, skam och hårda ord om att vara värdelös.
Att stanna upp och ge mig själv en mening. ”Evalill, förlåt för all smärta jag orsakat dig, förlåt för alla gånger jag inte funnits där för dig.” Ja den känns. Det bor så otroligt mycket där. Det kan göra ont att tydligt se hur hård jag har varit, ofta ganska omedvetet för att jag är så van. Där bor också en befriande känsla när jag når fram och på djupet kan känna att jag gjort så gott jag kunnat i varje stund. Jag behöver inte straffas för att det varit som det varit, jag kan försonas med det. Försonas med mig själv.
Jag går just nu en onlinekurs, jag ramlade över den på FB och kände att det kunde vara en bra hjälp till att hålla kvar i det jag påbörjat. Hjälpa mig hålla mitt nyårslöfte att bli min vän. Att städa mitt inre rum och göra det till en trevligare plats att vara på. För det är så lätt att tappa taget och falla in i mer uppkörda spår, där det är ganska skitigt och uppgivet. Att trampa upp nya kräver verkligen fokus och medvetenhet i allt jag gör och i allt som sker. I det lilla och det stora.
Kursen är uppdelad i tre moduler och första handlar om min inre värld. Att bland annat observera och bli medveten om vad som finns där inne. Hur jag tänker, känner och reagerar i olika situationer.
Gårdagens reflektion var kring just förlåtelse och soningens kraft. Att den sanna förlåtelsen inte är något vi kan få ifrån någon annan än oss själva.
”Sann förlåtelse innebär att vi kan släppa taget om vår felaktiga trosföreställning och all smärta från vårt förflutna. Därmed förflyttar vi oss in i kärlekens tillstånd och sonas med oss själva.”
Det fick mig att tänka på en text jag skrev för ganska exakt 5år sedan. En av alla gånger hos min samtalskontakt kom vi in på ämnet och hon bad mig gå hem och skriva. Ett förlåt mellan lilla och stora Evalill. Jag bad om förlåtelse och jag förlät. Som mycket annat är det något som behöver upprepas om och om igen. Tills det verkligen landar, tills det blir min självklara sanning. Tills alla tvivel är borta och jag hittat hem i mig själv.
Jag vill tro på att det är möjligt. Jag har kommit så långt sen jag skrev den texten, samtidigt behöver jag möta orden lika mycket nu som då. Det landar bara stundvis, stunderna då jag är i kontakt med mig själv och mitt inre barn. Sen faller jag tillbaka i osäkerhet och tvivel, i dömande och skam för den jag är, i mina djupt rotade rädslor.
Men, jag vill tro på att det är möjligt att hitta hem. En vacker dag är jag där.
❤️❤️
”Evalill Förlåt” -150312
~ Finns det något du behöver säga till dig själv? ~