Rädsla

Rädslan har präglat mitt liv så länge jag kan minnas. Att vara människa på denna jord är något jag upplevt som svårt. Jag har känt mig så vilsen överallt. Aldrig kunnat hitta min plats. Världen har skrämt mig. De flesta människor har gjort mig obekväm. Upplevt en extrem osäkerhet kring hur jag ska vara, vad jag ska säga. En känsla av att livet inte riktigt är för mig, det är för svårt. Allt gör mig så rädd och ger mig ångest.

Jag har varit rädd för att leva men också varit panisk rädd för döden. Inte kunnat accepterat den för jag har inte klarat av att vara med den, inte kunnat tänka på den och inte kunnat prata om den. Som många säkert vet så har allt man gör motstånd till en förmåga att pocka på ens uppmärksamhet. Periodvis har detta tagit extremt mycket energi av mig. 

Andra sidan/andar/spöken och konstigheter som händer andra har varit lika skrämmande det. I min rädsla har det skapats bilder som förvärrat allting.

Ju mer jag landat i min tro så har nog motståndet minskat, för jag har en tro på en evig själ. Jag har en tro att vi är så mycket mer än jag kunnat ana, vi kan påverka våra liv så mycket mer än jag kunnat förstå. Men rädslan för döden har ändå varit svår att bli av med. Det är svårt att ta till sig och förstå det som inte går att se eller ta på.

Efter min skräckupplevelse vågade jag stanna kvar i mina funderingar kring andra sidan, så stolt över att jag vågade lyssna till en inre röst som ifrågasatte den bild jag hade målat upp. Jag fick inte ihop den skräckbilden med den tro och sanning som jag landat allt mer i.

Jag vågade vara nyfiken. Jag ville förstå. Jag ville ha svar på något som jag inte visste säkert om jag kunde få svar på. Jag sökte svar och jag fann svar. Så stolt över att jag vågade kontakta mina kursledare fast jag inte visste hur deras uppfattning kring detta ämne var. Och det var såklart ingen slump att det visade sig att de hade kunskap, utbildning och erfarenhet inom det mediala. Det finns en plan jag inte kan se, jag får all den vägledning och hjälp jag behöver. Jag behöver bara lyssna inåt, följa intuitionen och ta emot. Det är ganska mäktigt när man tänker så. Det finns ingen anledning att oroa sig för framtiden. 

Det var meningen att detta skulle hända mig just nu, för nu hade jag kommit så pass långt att jag skulle klara av att hantera det. Jag hade rätt människor omkring och skulle hitta min väg till förståelse. Mommo skulle säkert gärna ha kommit tidigare, men då hade jag inte varit redo att klara ut situationen så bra som jag nu gjorde.

❤️

Jai och Samya, två underbara själar som har flyttat in i mitt hjärta! Så innerligt tacksam för att de tog sig tid, utan dem hade inte denna upplevelseresa slutat så magiskt som den nu gjorde!

❤️

Ingen kan väl veta säkert hur det är förrän vi själva lämnar kroppen, men deras ord landade hos mig. Deras syn på det där jag aldrig vågat fundera kring gjorde att det föll på plats, jag fick en ny bild som passar bättre ihop med allt annat.

❤️

Jag är så innerligt tacksam att de hjälpte mig sudda ut min skräckbild som förföljde mig. Min bild av att jag är omringad av vilsna själar som är på jakt efter någon som kan hjälpa dem över till andra sidan. Får jag besök av någon här i mitt hem så är det någon jag känner som vill säga mig något jag behöver höra. Då är jag beredd att lyssna.

Mommos Budskap

Nu blev jag ju skiträdd av själva upplevelsen som jag aldrig hade kunnat förbereda mig på, men det var just rädd mommo ville säga att jag inte behöver vara.

∼ Jag behöver inte vara rädd varken för att Leva eller Dö ∼

Hon vill inte att min dödsskräck ska ta av min livsenergi. 

Hon vill att jag ska blomma ut och leva det liv hon vet att jag kan, men som hon också vet att jag ännu har tvivel kring. Hon ser mina begåvningar och vill att jag ska fortsätta skapa och dela med mig, fortsätta göra det jag älskar att göra.

Hon ville säga att jag kan ha tillit till den tro jag landat i och som känns så sann för mig, ja verkligen som att hitta hem. Hon ville påminna mig, eller snarare väldigt tydligt visa, att själen är evig. Hon ville ge mig bevis på att vi är mer än en kropp och ett ego, att själen existerar och den kan aldrig dö. Det finns inget att vara rädd för.

∼ Jag behöver inte vara rädd ∼

Hon ville säga att hon har det bra nu, att jag helt kan släppa mina orostankar kring att hon kanske inte har fått ro. En dag kommer vi mötas igen som fria själar båda två, men först ska jag leva mitt liv som människa på jorden!

❤️

Ja det var vad jag skrev i mitt block den där natten när hon besökte mig andra gången, när jag upplevde att vi hade en direktkommunikation som jag inte kan förklara.

❤️ Jag och mommo en vecka innan hon dog ❤️

Kärlekslätta steg

Mommos besök har verkligen förändrat mig. Jag kände redan innan att väldigt mycket hände i min kropp, att jag var på rätt väg. Men hennes besök gav mig en rejäl skjuts framåt. Det känns som att väldigt mycket av den rädsla som suttit fast i min kropp har försvunnit. Jag kan riktigt känna hur flödet kickat igång, mina steg går lättare och min syn är klarare.

Jag vet att mommo alltid har tänkt mycket på mig, oroat sig när det varit tufft och varit glad för mina framsteg. Men jag vet också att hon inte har haft så lätt för att visa det. Jag tror inte att hon heller tyckte livet på jorden var speciellt enkelt, hon har alltid gjort sitt bästa men hon hade sin kamp och jag tror den varade till dagen hon flög iväg till Evigheten.

Jag känner så starkt vilken kärleksförklaring det här var från henne. Hon vill inte att mitt liv ska vara en kamp. Hon var inte rädd för att vara lite framfusig fast hon förstod att det troligtvis skulle bli en omtumlande resa för mig, för hon visste att jag skulle klara det och att det skulle hjälpa mig fram till något som var bättre än innan. Något större. Hon såg att hon kunde hjälpa mig släppa min paniska rädsla för döden och att jag därmed skulle få mer energi och mod till att faktiskt Leva.

Det här är så starkt! Jag fylls av en sådan Kärlek och Tacksamhet när jag tänker på mommo att det svämmar över. Ja jag känner en allt starkare och tydligare kärlek och tacksamhet till så mycket runt omkring mig. En starkare Kärlek till mig själv. 

∼ Det är stort ∼

∼ Det är Mirakel ∼

∼ Var inte rädd ∼