Skräckfyllda sekunder. Tiden stannar upp. Skräckfyllda sekunder känns som en evighet. Några sekunder och rädslan hinner sprida sig. En lurvig liten kropp krampar i mina händer. Han som funnits där i de mörkaste stunder och hjälpt mig överleva. Han som fyllt mitt liv med mening och glädje. Kärlek i överflöd. Några sekunder och jag påminns om livets skörhet. Påminns om dagen jag fasar för. Hinner bli rädd att den dagen redan är här. Men skräckfyllda evighetssekunder passerar. Min själsfrände återgår till sitt vanliga Jag. Vi fortsätter gå bredvid varandra. Vi fortsätter andas tillsammans.
Skräckfyllda sekunder lämnar ett dunkel efter sig. Katastroftankar. Rädd för det jag inte vet. Rädd för det jag vet.
Skräckfyllda sekunder lämnar en känsla av tacksamhet efter sig. Han springer ännu pigg och glad vid min sida. Han ligger ännu nära och vilar sitt huvud mot mitt ben. Han fyller ännu mitt liv med sin kärleksfulla närvaro. Han, min älskade lurviga Bolt!
