3….2….1…..0… redo eller ej, nu hoppar jag!

Ja då var jag på väg, äventyret har börjat. Sitter på tåget mot Lund och idag har allt än så länge gått som planerat.

Bolt är lämnad hos hundvakt. Jag vet inte vem av oss som tycker det är jobbigast… Hej där separationsångest! På Bolt ser det ut som världen ska gå under. Jag försöker att inte visa att jag också tycker det är jobbigt men blicken han ger mig gör det inte helt lätt. Men jag vet att han har det så bra han kan ha det nu när jag är borta, så ingen större oro, bara lite tomhet.

Med väskan på ryggen begav jag mig till resecentrum. Tåget kom som det skulle idag och jag sitter på. Allt är väl!

Ikväll anländer jag dit, till Love it där utbildningen kommer vara. Där jag var och hälsade på för några veckor sen. Så otroligt skönt att jag fick göra det, jag är så mycket lugnare än jag annars skulle ha varit. Nu har jag inte varit så rädd och nervös inför själva resan, jag vet att jag fixar det och jag vet hur det ser ut där vi ska vara.
Nu har jag bara behövt vara nervös för allt det andra vilket inte är så bara! Allt det som väntar kommande dagar som jag inte kan säga att jag har någon direkt koll på.

Men jag tar ett djupt andetag och litar på universum och änglar som lett mig in på denna väg. Hur det än blir är jag precis där det är meningen att jag ska vara!

Avslutar med en dikt jag skrev för nått år sen, som passar ganska bra även idag.

Modiga nyfikna steg i skimrande rosa