Känns som det var längesen jag skrev ett inlägg, trodde jag skulle ägna bloggen mer tid när jag blev arbetslös men ännu har det visst inte blivit så… Jag har behövt ägna mig åt annat skrivande.

Jag har varit hemma från Skåne sedan förra veckan och det känns konstigt att inte behöva gå till jobbet. Efter att ha bott med andra i 12 dagar kändes det väldigt tomt och ensamt att komma hem till lägenheten, nästan så det ekar. Men med tanke på det extrema motståndet till att åka hem har det ändå varit ok. Det går, ett steg i taget.

Första veckan blev fokus på att landa i min nya tillvaro. Planeringssamtal med AF, börja bocka av det jag måste göra. Typ skriva CV, personligt brev och söka jobb, inte så bara…

Framtidsplaner

Jag tror det är på väg att ske väldigt stora förändringar i mitt liv. Jag tror att jag är på väg att kasta mig rakt ut i något helt nytt. Prova mina små osäkra men vackra fjärilsvingar på allvar och se om de håller hela vägen.

Det har gått fort, sedan i måndags har min känsla för framtiden totalt förändrats. Jag hänger inte riktigt med… Egentligen behöver jag inte skriva ”jag tror”, för egentligen vet jag att jag redan tagit ett beslut. Men jag vågar inte skriva ut det här riktigt ännu. Det kommer när det blivit mer definitivt på fler plan än i mina tankar. Kanske fegar jag ännu ur…. Fast nej, det vill jag inte!

Gåva

Jag fick med mig en så vacker gåva hem ifrån Skåne, från Påfågelöga. Jag älskar den! Dekorerade den med stenarna jag plockade när vi var på stranden (för att gå på en strand utan att plocka upp en enda sten är omöjligt!!) och med tre stenar jag fått från tre andra fjärilssystrar.

Jag får så starka känslor när jag tittar på den, och det gör jag varje dag. Jag kan sitta och bara låta blicken vila där. Den rör vid något djupt där inne, den rör vid mitt hjärta.

Jag känner mig trygg

Den säger mig att jag aldrig är ensam

❤️

Underbara Skåne!

Nästa vecka åker vi redan dit igen, jag och Bolt, längtar!