Cykeltur i solen

Idag bjöd förmiddagen på strålande solsken och jag kände för att röra lite mer på mig än vad det numera blir på promenaderna med Bolt. Så jag drog upp cykeln från källaren, pumpade däcken och satte på cykelkorgen. Det var dock väldigt nära att jag kastade ner cykeln där igen… ventilen fastnade när jag började pumpa så bakdäcket blev helt tomt på luft istället för tvärtom. Jag har aldrig råkat ut för det tidigare och visste inte hur jag skulle göra. Jag var väldigt nära att bryta ihop i ett stort ”Jag orkar inte!! Jag klarar inte detta…”, lägga ner cykelplanerna och ta mig in för att härda ut ångeststormen.

Men, jag har blivit så mycket bättre på att bromsa dessa attacker innan de tar över. Jag kan känna hur skönt det är varje gång jag blir påmind om det, förstår hur extremt mycket energi det tagit av mig att vara så styrd och påverkad av ångest. Nu tog jag ett andetag och ringde pappa, min räddare i nöden när det kommer till sådana där praktiska saker. Tacksamt tog jag emot instruktioner på hur jag med all sannolikhet kunde lösa problemet, vilket egentligen var väldigt lätt. Ja allt är ju lätt när man kan det!

Så vi kom iväg, jag och Bolt. Begav oss mot vår magiska skog.

Reflektioner kring misslyckande

Kameran var med men jag gick mest och njöt av lugnet. När den fick komma fram en stund tog jag ett kort som jag direkt tänkte blev misslyckat. Det blev alldeles för lång slutartid och jag visste att bilden blev suddig. Jag tog fram den för att radera men hejdade mig för när jag tittade på den tyckte jag den blev häftig på sitt sätt. Den fick vara kvar och jag fortsatte gå där och reflektera kring bilden, kring misslyckande. Vad är egentligen det? Är det ett misslyckande bara för att något inte blev exakt så som vi hade föreställt oss?

Som med bilden, jag hade en tanke hur jag ville att den skulle bli men resultaten blev något helt annat. Perfektionisten i mig tyckte den blev totalt misslyckad och att den borde raderas omgående, men varför måste allt vara så perfekt hela tiden? Och vem kan bestämma hur perfekt ser ut? När jag tittade på den, när jag öppnade mina lite mer fria konstnärliga ögon som inte är så kritiska, tyckte jag bilden blev cool och det var plötsligt ett foto jag absolut ville spara. Ett foto som ni märker väckte något i mig som ville skrivas ner.

Så misslyckades jag när jag fotade och bilden inte blev som jag innan hade tänkt? Nej den blev ju precis som den skulle, perfekt i det operfekta.

Allt ligger hos betraktaren, upplevaren.

Jag tänkte också att misslyckande är ett ord som, speciellt hos mig själv, används/upplevs alldeles för ofta, att det är ett ord som egentligen inte behöver användas. För igen, vad är ett misslyckande? Existerar det ens?

Kan vi kalla det ett misslyckande om vi lär oss något av det som hänt? Och är det inte alltid så att vi får med oss lärdomar av något slag i allt det där som inte blev som vi tänkt?

Är det ett misslyckande när man (läs jag) kanske tar lite tid på sig för att komma in i något helt nytt. Kan jag säga att jag misslyckats för att jag inte landat och klarat av att komma in i rutiner på jobbet, inte vågar allt jag vill våga, när jag samtidigt lyckas med så mycket varje dag jag är där? 

Fokus

Jag tar steg framåt hela tiden men när mitt fokus ligger på allt som jag upplever att jag borde klara av, ser jag inte allt det som jag faktiskt gör. Nej det enda jag ser är allt det jag inte gör/klarar av och med det upplever jag ett misslyckande.

Har jag istället fokus på stegen som är nödvändiga för mig att ta, allt det jag lyckas med varje dag, kan jag känna mig nöjd och berömma mig själv för mitt mod att våga fortsätta.

Exakt samma situation, men helt skilda upplevelser.

I den första mår jag dåligt och känner mig dålig, vill helst lägga ner hela tillvaron för jag förstår inte hur jag ska klara av någonting. I den andra mår jag väldigt mycket bättre och värdesätter allt det jag gör, tror på att jag kan.

Det bästa i det hela är att vi har ett val, om vi gör oss medvetna kan vi faktiskt välja vart vi vill ha vårat fokus. Vi kan påverka hur vi mår. Hur fantastiskt är inte det!?! Vi kan välja om vi vill se misslyckande som egentligen inte existerar, eller om vi vill se att så länge vi gör vårt bästa därifrån vi är och de förutsättningar vi har så är det gott nog. Alltid.

Vi är perfekta precis som vi är

Var snäll mot dig!

❤️❤️❤️