Ett nytt möte
Ännu en gång, någonting spontant och ett möte som blir så fint. Ett meddelande från en då ännu främmande människa, som visar sig bo där jag och Bolt tillbringar många av våra lediga dagar. Jag som svarar att vi troligtvis kommer åka dit en sväng idag och plötsligt har jag en inbokad träff vid havet på förmiddagen.
Så inte jag vill jag skriva, men jag ändrar mig. Mitt gamla jag skulle inte göra detta så lätt som jag nu gjorde, skulle troligtvis bara skrollat förbi inlägget jag såg i somras istället för att svara att jag också är nyinflyttad och gärna vill ses när hon kommit på plats. Men mitt nya jag vill ha relationer och längtar efter att ha fler vänner i min närhet. Mitt nya jag, eller mitt sanna jag rättare sagt, såg med ett leende fram emot denna spontana strandpromenad tillsammans med en helt ny bekantskap. Lite nervös, ja, men knappt märkbart jämfört med vad jag är van vid. Ingen ångest. Inte massa stressande tankar kring mina gamla begränsningar om att inte kunna prata, att jag inte ska veta vad jag ska säga, att det ska bli jobbigt och obekvämt och pinsamt tyst. Snacka om förändring! Ja jag överraskar ännu mig själv i min nya tillvaro…
Det kändes någonstans på ett sätt som jag inte kan förklara, som att vi liksom redan klickat och jag visste att det inte skulle bli jobbigt när vi sågs.
När det är rätt går det lätt
Så enkelt är det. Jag är så tacksam. För ett fint möte och en mysig promenad. För den tydliga påminnelsen om förändringen som sker i mitt liv, inom mig och utanför mig.
