Mina steg

Ibland känner jag mig lite skrytig. När jag förmedlar alla segrar, alla modiga steg utanför trygghetszonen, alla utmaningar jag väljer att möta istället för att dra mig tillbaka till det trygga välbekanta dunklet. Men jag tänker inte förminska ner det stora i det lilla. Jag tänker fortsätta tillåta mig att känna mig nöjd och stolt över allt jag gör. Över att hålla fast vid mitt JA trots alla utmaningar jag möter längs den vägen jag väljer att gå, trots rädslan som envist hänger sig kvar och skapar motstånd och blockeringar i flödet. Jag är stolt över mitt mod och min villighet att fortsätta och det finns ett behov att få uttrycka det. Som oftast är det mest för min egen skull, för att verkligen se mig själv i resan jag gör och inte fastna i frustrationen att jag kanske inte är där jag skulle önska mig vara. Jag behöver lyfta fram och se varje litet steg jag tar, för hur litet det än tycks vara i mina eller andras ögon tar det mig alltid framåt. Jag står inte stilla fast det kan kännas som att det finns områden i mitt liv där det är stiltje. Rörelsen finns där, alltid.

Soul Mediumistic Re:connection

Utbildningen jag började i september, jag är så glad för den! Den öppnar upp för fler möjligheter att träna på sånt som ännu är läskigt, sånt som jag så tydligt känner hjälper mig på flera plan. 

Kontakt med mig själv, min intuition, att våga lita på det jag får till mig. Att våga uttrycka mig inför andra.

Den hjälper mig även i relationen till andra. Vi ska gärna öva mellan kurstillfällena, och dessa övningar kan man inte göra själv utan man behöver bjuda in några fler. Och för mig är det ännu en ganska stor grej att våga göra det, jag är så ovan att ha besök. Inte för att jag inte vill, utan för att jag är så ovan att ta initiativ att bjuda hem någon. Jag behöver tydligen ännu ha en anledning så tack vare denna utbildning har jag nu fått träna på det två gånger i oktober, olika personer vid dessa tillfällen till och med. Ja bara det liksom, tänk att jag känner så många! Och trots min osäkerhet har det varit så mysiga och trevliga stunder som jag bara känner att jag vill ha mer av. Det är stora steg på min väg!

Övningsmaterial! Mommo är med mig för hennes sparade kläder som ännu ska bli trasmatta fick bidra till en av övningarna ❤️

Dessa övningstillfällen har verkligen gjort stor skillnad för mig, i mig. Intuitionsövningarna som gick såååå trögt under första kurshelgen, det kändes så läskigt att våga dela det lilla jag trodde att jag eventuellt fick till mig. Det släpper lite mer för varje gång, jag vågar lite mer, är inte lika rädd för att göra fel eller allt inte ska bli helt perfekt. Vem bryr sig liksom?!? Det känns ännu svårt men jag känner mig hoppfull med tanke på att jag upplever en tydligt skillnad efter dessa tillfällen, och vi har ju bara börjat!

Mitt liv fortsätter handla om att släppa in och släppa taget.

Öppna upp och släppa in andra i mitt liv. Släppa in livet och alla möjligheter som bara väntar på mig. Släppa in mig själv i livet som är mitt.

Släppa taget om det som begränsar mig, rädslan och kontrollen som fått styra min tillvaro. 

För varje gång jag möter rädslan och öppnar upp för det som finns bakom den, släpper jag taget om lite till. Ibland känns det som att det är så lite att det inte gör någon skillnad, men allt bidrar till den förändringsprocess jag är inne i. Allt har en mening och jag är tacksam för allt som sker!

Let Go and Let God