Från ett hem till ett annat
”Det är så bländade vackert, så underbart skönt att få vara på denna plats igen. Samtidigt är det en tomhet och ensamhet som tränger sig på, en sorg och en saknad som känns så starkt.”
Hemma i Skåne igen efter en vecka hemma på ön, en semestervecka i strandboden vid mitt älskade Vitvär. Ett Vitvär som var sig likt, samtidigt så annorlunda för mig.
Mitt inre har varit som havet jag blickat ut över varje dag, vågor av känslor som kommer och går. Vågor som inte går att pressa tillbaka, vilket inte heller är meningen att man ska.
Det har processat i mig och gör fortfarande, det som varit tydligast är sorgen efter Bolt vilket började redan innan semestern. 28:e juni var det ett år sedan mitt livs svåraste beslut och jag var stark nog att låta Bolt få flyga vidare till en bättre plats. Så denna första vecka i juli var för ett år sedan så där bedövande tung, sorgdimmorna låg täta runt omkring mig och jag undrade hur jag skulle klara det. Det blossar upp lite igen och att utöver det vara vid Vitvär för första gången utan honom har varit tufft emellanåt. Jag blev så där smärtsamt påmind om att han inte längre är här i sin fysiska form, aldrig mer kommer det vara så som jag blivit så van vid, aldrig mer kommer vi få vara där tillsammans. Vitvär är en plats han älskade lika mycket som jag och det bor så många minnen där. Sorgvågorna har ibland rullat in så plötsligt och med sån kraft att jag bara kunnat följa med, kippat lite efter andan och letat fram näsdukar för att torka tårarna. Saknaden har gjort ont, samtidigt har han på något plan känts så nära. För mitt inre har jag sett honom överallt.
Han finns för alltid med mig, i mitt hjärta och i mina minnen. Och jag tror att hans själ aldrig är långt borta, han springer mig till mötes lika glad och pigg som han en gång var i sin lilla lurviga fysiska kropp. Älskade prinsen min!
VITVÄR SOM BERÖR
Vad rör sig i mitt inre?
Vad bor i det tunga?
Vad är det i det bländande vackra, som gör mig ledsen?
Det vackra rör vid det sköra i mig.
Det sköra som känner förändringen.
Jag kommer inte ifrån det som är annorlunda,
Det som inte längre är som jag blivit så van vid.
Det väcks en tomhet i allt det vackra runt omkring mig.
En saknad av det som inte finns kvar.
En längtan tillbaka.
Att få vila i det som var, bara en liten stund.
Men livet går inte bakåt.
Nuet stannar här.
Ett annorlunda Nu.
Ett Nu där sorgen har sin plats.
Ett Nu där allt det vackra får mig att minnas.
Minnen från då fyllda av kärlek.
Minnen bevarade i mitt hjärta.
Minnen som väcker känslor.
Minnen som bjuder in kärleken&sorgen
till en nära dans.
Jag kan inte skilja dem åt.
Jag bjuder in acceptansen i dansen.
Det är som det är nu.
Det är så här det är nu.
Annorlunda är det nya.
Kontraster i det som känns.
Jag dansar fram så gott jag kan i min nya dans.
Lätta steg.
Jag släpper taget lite och snurras runt.
Jag hamnar i otakt och det blir kaos.
Jag blir trött och rasar ihop.
Jag reser mig igen och hittar takten.
Dansen fortsätter.
Min dans med stilla snabba lätta svåra steg.
Mitt Liv som är Nu.
Förändring i sällskap
Det var också första gången jag var på Gotland efter att mina föräldrar flyttade därifrån, och det processar även det i mig på olika sätt. Det har sin del i den där känslan av tomhet och ensamhet, för plötsligt blir jag liksom så ensam när jag åker till Gotland på semester. Jag åker inte längre hem till mamma och pappa och tillbringar fina soliga dagar vid Vitvär, i det nya efter denna förändring får jag åka själv till Vitvär och det är den fasta punkten under hela vistelsen. Konstigt. Annorlunda.
Men allt är som det ska. Jag är så glad och tacksam över att det var just detta år som det blev så att min Soulsister följde med på gotlandssemester. Konstrasten i förändringen blev inte lika tung att möta, för jag behövde inte vara själv i det.
Och vi har haft en fin vecka tillsammans, trots processande av olika slag hos båda och ett väder som kunnat kännas mer som höst än sommar….
En vecka går alldeles för fort men samtidigt har den innehållit mycket.
En vecka då vi suttit varje morgon med havet som frukostutsikt, vi har suttit där i tystnad och bara fyllt vårat inre med allt det magiskt vackra, lyssnat till vår morgonlåt och känt hur tacksamheten blir ännu större.
❤️ Good morning to a new day ❤️
Utflykter där jag fått visa lite av Gotland för någon som aldrig varit där.
Fina kvällspromenader till raukarna.
Lyxat till det med ett antal restaurangbesök.
Hunnit träffa nära och kära på ön.
Lugna dagar då vi bara varit vid Vitvär, här och nu.
Mysiga kvällar inne i strandboden med varsitt glas vin, orakelkort, spel och djupa samtal.
Och, veckan har innehållit dagliga bad i havet! Det är stort med tanke på att vi är, jag menar VAR två av Sveriges största badkrukor! Vi bestämde innan att vi minsann skulle bada, jag som kallbadat en gång tänkte att nu när har jag kommit över en tröskel så kan jag faktiskt bada på sommaren också. Men jag tänkte ju inte att det skulle vara typ lika kallt som i den där kalla badtunnan i februari…. Första dagen var varmast, hela 17grader, sen gick det bara neråt för varje dag. Lägsta temperaturen som GEAB-kollen visade när vi tog oss ner i sjön var 10,3grader, troligtvis lite varmare inne vid bryggan men jag vet inte om jag tyckte det kändes så… det isade ordentligt i huden varje dag iaf, uppfriskande!
Vi blev rutinerade kallbadare (för ja jag tycker det räknas som kallbad redan vid 17!). Vi bara bestämde oss, när vi började gå ner för stegen så bara fortsatte vi hela vägen ner utan att stanna upp. Var i tills andningen lugnade sig och vissa dagar lite till, men några långbad blev det väl kanske inte….
Varje dag gick vi stolta tillbaka upp till strandboden. ”Vi gjorde det, tänk att vi gjorde det igen!”
Jag ibland måste man få lov att vara så där löjligt stolt och nöjd över sin prestation! Det har varit stärkande, en påminnelse om hur mycket det sitter i vårat mindset, att vi kan ta oss förbi motstånd och utsätta oss för sånt som är obekvämt. Och jag har blivit omvänd, jag som varit helt emot kalldusch/kallbad, varför skulle man frivilligt vilja utsätta sig för det regelbundet liksom?! Jag kan nu känna att det har positiva effekter på både kropp och sinne, så kanske kommer det hitta sin plats i min tillvaro på något sätt. Det jag vet säkert är att det från och med nu ska badas på somrarna igen, precis som när jag var liten, jag har lämnat mitt badkrukiga jag i det förflutna!
Jobbiga avslut
Att packa ihop och åka ifrån mitt paradis var jobbigare än vanligt. Kanske för att det var ovanligt kort tid på ön, kanske för att jag inte riktigt kände mig klar, det processade ännu i mig och jag hann inte landa in i acceptansen i förändringen som skett. Jag ville ha mer tid. Men igen är allt som det ska, jag har fått hjälp i det då lillebror följde med oss tillbaka till Skåne. Den jag saknar mest när jag inte är där sitter nu under samma tak, jag hör hur han tittar på youtube-klipp i ”sitt” rum här, och jag känner tacksamheten över att få egentid med min lillebror. Tacksamhet över att jag inte behövde åka hem till ett tomt hus när jag lämnat Soulsister vid bussen tidigare idag, det var jobbigt ändå att säga hej då när jag blivit van vid att ha henne i närheten hela tiden. Just nu i denna tid i allt det som processar känns det ganska skönt med sällskap.
Så nu ser jag fram emot en fortsatt semester här hemma i mitt hus, får se vad jag och lillebror fyller våra dagar tillsammans med!
