Semester i Sällskap

Så plötsligt var resten av semestern förbi och på onsdag börjar vardagen igen. Av fyra veckor har jag bott själv endast de senaste fyra dagarna, det är både skönt och lite jobbigt tomt. Jag sitter här i tystnaden och påminner mig om att jag inte är ensam, inte egentligen. Jag är kanske själv här hemma just nu, men det finns människor i mitt liv som jag älskar och som jag kan känna mig avslappnad och trygg tillsammans med. När jag får vara med dem är det inte så dumt med sällskap, tillsammans med någon av dem så känns den sociala biten inte lika svår. Jag känner mig lite tryggare i att bara vara som jag är, och då har jag märkt att det inte tar så mycket energi av mig att umgås. 

Så jag sitter här i tystnaden och känner tacksamhet för att jag fått tillbringa mina semesterveckor med några av dessa vackra själar.

Gotland har jag redan skrivit om och dagarna där tillsammans med finaste soulsister.

Min älskade lillebror åkte med mig hem till Skåne och vi fick kvalitetstid tillsammans bara han och jag, så längesen och så mysigt. Vi hann med några utflykter, loppisar, besök vid Glimmingehus, glass i solen, bad i sövdesjön, äventyrsgolf. Det blev även några välbehövliga arbetsdagar här hemma och jag fick hjälp med veden så nu är jag redo för vintern!

Starka Lillebror!

Sen blev det roadtrip till Arboga och ett par dagar hos mamma och pappa. Det är en lång resa och sist jag körde höll jag mig tryggt bakom pappa hela vägen. Nu känns det som jag kommit över en tröskel och tanken på att ta mig dit känns inte längre så besvärligt, jag vet att både bil och tåg går bra på egen hand!

I onsdags åkte pappa med lillebror till Gotland och jag körde söderut igen. Stannade till i Jönköping och sov över hos ännu en fin soulsister, och det kändes så där ovanligt lätt trots att det faktiskt var första gången jag var hos henne och vi umgicks på tu man hand utanför utbildning. Så fina och mysiga dagar! 

Jag fick se hennes egna ställe Bara Vara, som jag varmt vill rekommendera om du bor i närheten av Jönköping. Sanna är en väldigt varm och trygg person och har mycket att erbjuda för din kropp och själ! Jag har redan bokat in mig på att komma tillbaka dit, hon ska bara bestämma när just den kursen ska bli av…. 🙂

Hon visade lite av sin stad, vi åt god lunch vid vattnet och lyssnade till ett stilla sommarregn. Sen åkte vi hem till henne och drack kaffe och pratade. 

Himlen sprack upp och solen visade sig, så vi åkte iväg och tog ett kvällsbad som var helt underbart skönt! Kvällen avslutades med Rosévin och samtal i soffan. 

Vaknade till en ny dag och fick lyxfrukost och drack kaffe i solen. 

Sen visade hon mig encausticart och jag fick prova att måla med strykjärn. Jag blev helt fast, så jag var helt enkelt tvungen att beställa ett startset så jag kan fortsätta utforska den konstformen! Dessa bilder passar väldigt bra till att använda sin intuition och tolka budskap. Jag fick en så fin, och lite rolig, tolkning av henne på en av bilderna jag gjorde som stannat kvar hos mig. Ja hon såg hur mycket som helst i bilden men det var ”min badring” som berörde mig mest 🙂 Fråga mig inte vart hon ser det, men budskapet hon fick till sig kom så starkt att hon fick rysningar.

Hur jag har hittat min badring, jag flyter tryggt vid ytan och behöver inte längre dras ner i djupet där under. Jag är buren, hållen, omhändertagen. Och bredvid mig guppar min andfamilj, dessa själar som jag mår så bra av att ha min närhet.

Tack älskade du för det budskapet! Jag ska rama in bilden och orden som en påminnelse om att jag är trygg. Jag har hittat min plats, min väg, mina verktyg som hjälper mig hantera allt jag möter i livet. Jag behöver inte vara rädd för att dras ner i det djupaste djupet, kanske faller jag i vattnet när det stormar men jag har min badring att hålla fast i så det är lugnt, jag håller mig flytande. Och, jag är aldrig ensam!

Vi hann även med en promenad vid Hassafall och jag blev helt förälskad i den skogen, så magisk att jag längtar tillbaka! Sen var det dags för det där jobbiga med att behöva säga hej då till någon igen. Jag kommer nog alltid att lida av lite separationsångest, jag gillar liksom inte riktigt avslut och avsked. Men det hör ju tyvärr till om man inte vill leva helt ensam och isolerad, och det livet lockar inte längre…

Trygg i att umgås

Det är lätt att fastna vid att relationer och det sociala känns så svårt. Att det i många fall är en mer eller mindre stress för mig, i de flesta sociala sammanhang är det en anspänning som som gör mig trött även om andra inte alltid uppfattar det. En osäkerhet, en känsla av att jag måste prata och bidra till att hålla samtal vid liv som blir till en stor ansträngning. En osäkerhet kring hur jag ska vara och ibland vart jag ska göra av mig själv bland andra människor. Det är lätt att glömma att det faktiskt finns personer som det känns ok med, kanske är det alltid en viss anspänning men det finns personer jag kan vara med där den är så liten att jag inte lider av det. De är inte så många, men desto mer tacksam är jag för att just dessa själar finns i mitt liv!

Selektiv Mutism

Med det sagt kan jag glida över lite fint till en nyligen publicerad artikelserie i Svenska Dagbladet kring diagnosen Selektiv Mutism som jag känner så väl igen mig i, denna ångestproblematik som kan orsaka en ofrivillig tystnad och stora svårigheter i vissa situationer som inkluderar andra människor. Jag kan inte läsa den för man måste logga in, men jag kan tipsa om den ändå! Jag tror att jag kan vara med på ett hörn i intervjun med Emma…. 🙂

Den problematiken i kombination med mycket annat har gjort att livet alltid har känts väldigt svårt. Jag har jobbat länge på att skala av sånt jag kan skala av och att hitta hem till den jag är i mitt Sanna Jag. Det är en process som än idag är väldigt aktiv och jag jobbar fortfarande med att förstå mig själv och vad som är vad i allting. Det handlar inte bara om att skala av gamla invanda mönster och att läka trauman, utan också väldigt mycket om att förstå hur just jag som människa fungerar, mina behov och hur jag behöver ha det runtomkring mig för att må bra. Landa i acceptans i sånt som inte alltid är så lätt att acceptera. Tillåta mig själv att ta små steg fram. Tillåta mig att vara som jag är utan skam.

Ja en ständigt pågående, ibland väldigt intensiv, process i mig. Fortsättning följer…

Men nu ska jag tillåta mig att uttrycka mig på ett nytt sätt, leka med färger utan prestation och krav. Detta ska bli så roligt! Fortsättning följer på den också…

❤️

Kram och Kärlek vackra du!

❤️