Kaos
Ett par veckor med vardagskaos och ett nervsystem som inte varit så värst balanserat, utmattning och hjärntrötthet. Men nu kan jag få landa och komma tillbaka till mina rutiner, till min vardag som fungerar bäst för mig. Kaoset är inte längre ett kaos, jag har tagit beslut, fått hjälp, och allt har ordnat sig.
För två veckor sen skulle jag köra hem från Helsingborg när min kära bil plötsligt tjuter och varnar för motorfel, alla lampor tänds och mätarna åker ner i botten. Så där kör jag på en trafikerad motorväg och får lite lätt panik, bilen går som vanligt men varnar på detta sätt med jämna mellanrum och jag vet inte vad jag ska göra. I panik ringer jag pappa, som att han skulle kunna göra något 60mil bort…. Jag fortsätter köra och ber till Gud att ta mig hem.
Snälla ta mig hela vägen hem!
Jag är ju lite nervklen överlag när det kommer till att köra bil, så jag skojar inte när jag säger att jag skakade under hela bilfärden, som tog typ 1,5h, jag vågade inte köra så fort då det också stod ”begränsad hastighet”, vad betyder det liksom?? Katastroftankarna kom från alla håll och jag kunde inte kontrollera dem. Vad är fel? Vad kan hända om jag fortsätter köra? Jag vill inte vara tvungen att stanna på motorvägen! Tänk om det bara tar tvärstopp och jag orsakar en trafikolycka, jag kanske dör nu… Snälla bilen, ta mig bara hem!
Och ja, den tog mig hela vägen hem och jag är så innerligt tacksam för det!! Men sen fanns det verkligen inga krafter kvar och jag kollapsade när jag äntligen lyckas ta mig innanför dörren. I den utmattningen skulle jag lyckas ta beslut kring framtiden och lösa vardagen tillfälligt fram tills problemet var permanent löst. För jag behöver bil i min vardag.
Beslut
Jag hade gått i tankarna att jag skulle köpa en ny bil, pratade med mamma och pappa om det i julas men sa också att det är ju inget akut, jag behöver inte panikköpa något utan kan ha lite koll och känna in vad jag vill ha…. Så blev det plötsligt att akut beslut som behövde tas! Lägga pengar på att laga den gamla och ha den kvar, eller köpa en ny bil omgående. Det landade i det sistnämnda och mina föräldrar fick rycka ut och hjälpa mig i allt som har med bilköp att göra. Trots känslan av kaos flöt ändå allt på och löste sig till det bästa, innerligt tacksam!
Universum tyckte tydligen att jag velade för mycket som vanligt, att det tog för lång tid. Så jag fick en kärleksfull men ganska hård knuff i rätt riktning, och nu står min alldeles nya gröna fina bil här utanför och det känns fantastiskt bra!
Släpper det gamla och välkomnar det nya!
Nu vill jag bara bli av med Forden också så jag helt kan släppa detta lilla trauma bakom mig. För ja det tog ganska hårt på mig, och det känns såklart lite surt att jag omöjligt kan få ut så mycket som jag innan hade tänkt… Men får jag något så blir jag glad och får se det som bonuspengar. Jag klarar mig ändå. Det vill bli bra.
Jag fokuserar på allt jag lärt mig, på påminnelsen om att allt alltid ordnar sig, på det jag fått, på tacksamheten över att det finns kärleksfulla människor runt omkring mig som stöttar och hjälper med det de kan, på tacksamheten att jag klarade mig igenom även detta.
Det kan upplevas som att livet jobbar emot mig,
och jag kan ännu ha svårt att hantera när oförberedda saker sker som påverkar min vardag,
men innerst inne vet jag att livet alltid jobbar för mig!
❤️