Det som hängs upp ska också plockas ner. Inte alls lika roligt som att forma utställningen, men som tur är tar det inte heller lika lång tid. Det tog tre timmar att få den på plats, 45min att få ner den i kartonger igen. Ett avslut, men jag ser hopp om att den kommer upp igen.

Avslut. Något jag kan ha svårt för. Något som kan fylla mig med någon slags tomhetskänsla. Det blir sådan kontrast. När jag jobbar och förbereder inför något som det här. Känner alla turbulenta känslor. Spänd förväntan varvat med rädsla och tvivel. Dagen kommer och bjuder även den in till många och starka känslor. Så säger det svisch och så är det över. Familjen åker hem. Kvar sitter jag och försöker landa i tystnaden som blir.

Det är säkert som det oftast är, ett sinnestillstånd som behövs. Jag har varit väldigt trött den här veckan. Jag har behövt vila och ser fram emot en lugn helg. Behöver ge mig tid att landa i det som känns just nu.

Bli stilla en stund.