Jag fick en läxa i början av förra året, att gå hem och göra en bild med orden ”Det är över nu”. Den bilden gjorde jag sen en tavla av som också fick en liten text med sig i ramen. Den tavlan har fått vara med på mina två senaste fotoutställningar. Betraktarna har fått göra sin egen tolkning kring vilken djupare mening det kan bo i den, skulle någon ha frågat mig skulle jag inte ha kunnat gett ett ärligt svar. Men nu när min hemlighet inte längre är en hemlighet, kan jag säga att den för mig då när jag gjorde den handlade om övergreppet som hände mig för 15år sen. 

Jag var uppenbarligen inte redo att lämna det. Infektionen la sig aldrig, jag kunde inte läka. Jag försöker att inte se alla tidigare bearbetningsförsök som misslyckanden, utan att jag har tagit ett steg längre varje gång. Så att jag den dagen jag landat tillräckligt mycket i mig själv och tränat tillräckligt mycket på att stanna i det som känns, skulle vara redo att utstå smärtan det innebär att tvätta såret rent.

Jag vill tro att jag är där nu.

Vågorna rullar in en efter en och varje gång känns allt så mycket och så nära att jag får svårt att andas. Som att reaktionen jag borde ha haft då kommer nu, i full kraft. Det är skrämmande hur något kan etsa sig fast och bevaras så tydligt i kroppen, jag kan inte riktigt förstå det. Jag kan inte förstå hur det kan kännas så starkt som det gör när det gått så många år. Chockerande. Påfrestande. Nödvändigt.

Det finns gånger Bolt är extra viktig för mig. Dagarna då jag inte mår bra. Dagar som idag då jag helst bara vill ta något smärtstillande och ligga kvar med täcket över huvudet. För hans skulle måste jag gå upp. Han tar med mig ut och gör att andra intryck kan få ta sig in. När han vill ut på långpromenad får i de flesta fall även kameran följa med. När vi väl tagit oss ut känner jag mig så tacksam för att jag har honom. Trots att jag är i rörelse så blir det en vila för mig att vara ute i naturen. Det är då det är lättast för mig att ta en paus ifrån bearbetningens påfrestande tillvaro. Allt processande som sker där innanför.

Jag vill tro att jag ska klara av det den här gången, läka och bli fri.