Idag är en dag jag sparar på en speciell plats inom mig. Jag har fått fira mommo som fyller 80år! En dag som inte blev så som jag och mamma planerade för några veckor sen, innan lunginflammationen drog in och placerade mommo på lasarettet. Men en dag som vi gjorde det bästa utav. Närmaste familjen, lite bubbel, jordgubbstårta och kaffe i avdelningens lilla dagrum som vi fick låna. Mommo som fått på sig sina egna kläder vilket fick henne att se lite piggare ut. Hon orkade sitta uppe 1,5 timme och det blev en fin liten stund tillsammans. Vår lilla kämpe!

På förmiddagens långpromenad med vovven hängde jag på mig kameran och hade mitt sikte inställt på fjärilar. Om någon missat det så älskar jag fjärilar! Jag har gett mig själv en liten fotoutmaning denna sommar, att försöka fånga så många olika arter som möjligt. Bara idag fotade jag tre stycken jag inte fotat tidigare. Så det har varit en lyckad dag rakt igenom.

Jag behöver påminna mig om att stanna upp. Att se och verkligen ta in det ljusa och fina, i en tid som innehåller mycket sorg och svårigheter. Jag behöver det för att orka igenom allt som är tungt. Gråten känns aldrig så långt borta och jag tror inte jag är ensam att känna så. Det är en känslosam tid, det går inte att komma ifrån. Vi försöker nog vara som vanligt och skratta åt det vi kan när vi är hos mommo. Men tårarna är närvarande och visar sig i mellan åt hos flera av oss.

Det är svårt att se mommo ledsen.

Det svåraste är att säga hej då.

Avslutar med några av dagens fjärilar som fastnade på bild. Nästa steg blir att ta reda på vad alla heter! Hjälp mig gärna om du kan någon 🙂

((Klicka på bilderna för att se dem större))