Sorgen tar verkligen på krafterna. Sorgen och allt annat som varit sista tiden.

Igår var min kropp som en orörlig blyklump. Hade huvudvärk from Hell under natten och fick inte mycket sömn. Jag lyckades peta i mig lite frukost sen la jag mig i hammocken i skuggan på altanen. Jag lyckades inte somna men jag låg ändå som helt bortdomnad. Orkade inte röra mig. Hade ingen som helst lust att göra någonting alls denna dag. Men så har jag en hund som behöver promenad så efter några timmar var jag ändå tvungen att försöka ta mig upp. 

När jag tittade upp flög det in en liten fjäril på altanen och satte sig på en av mammas blommor. Utan att jag tänkte på det sa jag hej mommo. Fjärilen satt kvar trots att jag rörde på mig, trots att jag hade mobilen väldigt nära för att ta kort. Den var inte rädd för mig.

Man får välja sin tro och jag väljer att tro på det som ger mig tröst. En tro på att de älskade personer vi mister ändå finns kvar som närvarande änglar. Änglar som ibland visar sig i olika former för att påminna oss om att vi aldrig är ensamma.

Mommo vet att jag älskar fjärilar. Hon vet att om det är något jag ser så är det fjärilar av alla de slag. Det var henne jag tänkte på när jag såg denna lilla söta.

Det blev ombytta roller. Jag som sa tack för att du kom, så snällt att du visade dig. Hon som sa jag kommer för att jag vill, jag vill titta till dig och säga hej innan jag far vidare.

I mitt förra inlägg skrev jag tvärt om. Sista gången jag pratade med mommo och skulle gå sa hon som hon gjorde varje gång jag hälsat på henne. Tack för att du kom, det är så snällt. Jag svarade att jag kommer för att jag vill, jag vill titta till dig och säga hej innan jag åker hemåt.

Jag hör hennes röst.

Du kommer klara dig fint älskade du, jag tror på dig som jag alltid har gjort. Jag har det bra nu. Du behöver inte vara rädd. Döden är inte så skrämmande som du tror, den kan vara en befrielse, den var det för mig. Du vet att jag var redo, det var dags för mig att resa vidare. Men inom dig finns jag alltid kvar. Var inte rädd, jag vakar över dig vart du än går.

Jag finner tröst i dessa tankar men jag gråter så det gör ont. Jag vet att sorgen kommer lätta fast det är svårt att tro på just nu. Jag tillåter mig vara ledsen och tar en stund i taget.

❤️Mommo❤️

Ett sista andetag. 
Ett hjärtas sista slag. 

En kamp som är över. 
En kropp som fått ro. 

Så kom döden och dansade hela vägen in. 
Inte bara en påminnelse om det som väntar. 
Det skrämmande oundvikliga slutet. 
Utan en dans som slutligen befriade mommo 
från en begränsande kropp. 

Hon var redo att resa vidare. 
Ett sängliggande liv var inget hon önskade sig. 
Jag ville att hon skulle fortsätta andas.
Så innerligt ville jag det.
Men jag förstår att det var för min skull jag bad om mer tid.
För att jag inte kunde tänka att hon skulle dö.
För att jag inte var redo.
För att jag inte visste hur jag skulle klara av det.
Jag vet att det som var bäst för mommo,
var att få somna in.

Bli en Ängel som svävar så lätt och fri.

Men det gör ont.
Så svårt att förstå.
Ett liv på jorden har nått sitt slut.
En själ har lämnat sin mänskliga form.

Fina mommo.
I allt som blev,
alla sjukdomar som tog över din kropp, 
fick du det finaste avslut du kunde få.
Med dina två vackra döttrar vid din sida.
De höll varsin hand när du drog ditt sista andetag.
När hjärtat slog sitt sista slag.
80år och 8dagar gammal.

Ingen smärta.
Ingen ångest.
Lugnt och tryggt somnade du in. 
Fint och stilla flög du iväg.

Du är en Ängel som vakar över oss som är kvar.
Hjälper du mig igenom sorgen?

-Evalill 190714

#ängel #fjäril #saknad #sorg