Under mitt senaste samtal fick jag höra en fin liten historia. Eller fin, den var ganska sorglig. Men väldigt bra och tänkvärd, den fastnade hos mig. Hon hade den inte nerskriven så jag har format den med mina egna ord, för min egen skull så jag inte glömmer men också för att jag gärna vill dela med mig av den och budskapet bakom orden.
⭐️⭐️⭐️
En djupt troende man bodde i ett litet hus i en dal. Han var övertygad om att vad som än hände i livet skulle Gud finnas där och hjälpa honom.
En dag såg han på väderleksrapporten att det var oväder på gång, det förväntades komma massvis med regn och de varnade för översvämning. Men den djupt troende mannen stannade kvar i sitt hus, för Gud skulle hjälpa honom igenom detta.
Vattennivån ökade hela tiden, precis som det hade varnats för. När det inte längre gick att ta sig fram till fots kom förbipasserande med båt, de stannade till vid mannens hus och bad honom att följa med dem. Sa till honom att han inte kan stanna kvar längre, det är för farligt. Men den djupt troende mannen sa nej tack och stannade kvar. ”Gud kommer hjälpa mig”.
Vattennivån fortsatte öka och tillslut satt han på taket. Då kom människor i helikopter och bad honom än en gång att följa med, nu var det sista chansen om han ville bli räddad för snart skulle hela huset vara under ytan. Men den djupt troende mannen tackade återigen nej och stannade kvar. Övertygad om att Gud skulle hjälpa honom.
Vattennivån nådde så över taket och mannen drunknade.
När mannen mötte Gud var han arg och besviken. Frågade hur han kunde överge honom på det sättet, han som hade trott på honom i hela sitt liv. Gud svarade då ”Jag var med dig. Jag gjorde allt jag kunde, jag sände tre chanser att rädda dig från översvämningen men du avböjde dem alla.”
⭐️⭐️⭐️
Vad får historien dig att tänka på?
Jag tänker att hjälpen vi ber om och behöver kan komma i olika form, visa sig på olika sätt. Vi behöver tro och vi behöver öppna våra ögon för det som sänds till oss. Vad vi väljer att tro på är inte det viktiga. Om vi kallar det Gud, Änglar, Universum, Källan, den högre Kraften, Kärleken eller vad det nu kan vara spelar ingen roll. Du tror på det som känns sant för dig. Det viktiga är att ha tro och tillit till att det finns något som bär oss och gör allt för att leda oss rätt.
Vi får hjälp även om vi inte ber om det, det som finns där ute lämnar oss aldrig. Men att sätta ord på något och be om hjälp och vägledning i vilsna stunder tror jag kan öka vår medvetenhet, göra oss mer öppna för det som vi får till oss. Jag kan iaf uppleva det så, jag ber om hjälp ibland. Oftast tysta ord i en meditation, men att säga orden högt eller skriva är lika bra sätt.
Den lilla historien fastnade för den blev en så tydlig påminnelse om att vara uppmärksam på det som sänds till mig, smått som stort. Små små tecken kan vara det som behövs för att våga ta ett litet steg till, eller något som blir näring åt min tro och mitt inre ljus.
Tron kan göra underverk!
❤️