Semesterminnen

En andra och sista semestervecka lider mot sitt slut. Jag skulle gärna tagit en vecka till, men det är som det är och jag är väldigt nöjd och tacksam för tiden som varit. 

Det är konstigt, när jag bodde i Linköping åkte jag till Gotland fortast möjligt, att tillbringa en enda dag hemma kändes som rent slöseri av efterlängtade semesterdagar. Jag kan inte riktigt säga att jag vantrivdes där, men jag mådde verkligen inte bra där jag befann mig och ville fly undan så gott det gick när jag kunde. Nu har det känts så annorlunda, kanske är det för att allt ännu är så nytt och att det ännu är så mycket här att landa i och utforska. Fast jag tror inte att det bara handlar om det, för jag har en helt annan känsla över lag här i mitt nya hem. Jag känner mig hemma på ett sätt jag aldrig gjorde i min lägenhet i Linköping. Jag skulle såklart gärna varit en sväng på Gotland och älskade Vitvär, men jag har inte heller haft något emot att tillbringa min ganska så korta semester här i Östra Karup med omnejd. Och jag känner mig väldigt tacksam över det.

Hemmamys

Denna vecka har innehållit både lugna dagar hemma och äventyr på nya ställen. Vilat och tittat på serie. Varit vid havet med Bolt. Pysslat här inne. Äntligen tagit mig för att dammsuga och damma inne i bilen. Räddningsprojekt bland blommorna utanför dörren. Att plantera direkt i en hink utan hål i botten, som står under bar himmel när det regnar mycket, är en dålig idé… De något dränkta blommorna fick flytta till en ny kruka och mår förhoppningsvis bättre, ska banka hål i hinken innan den används igen. 

Äventyr

I torsdags var det äventyrsdag. Jag och Påfågelöga, och Bolt såklart, tog oss till Donsö för att hälsa på en fjärilssyster. Göteborgs skärgård. Jag körde, kändes ganska lugnt ända tills vi började närma oss Långedrag där vi skulle parkera. Plötsligt blev vägen jag körde på en gemensam väg med stora läskiga spårvagnar, inte visste jag att sådana vägar fanns! Det var nästan panikvarning då det såklart skulle komma en mötande spårvagn på den korta sträckan jag körde, jag trodde på riktigt att jag missat någon skylt och befann mig på en väg jag inte skulle vara på, trodde jag skulle krocka och ha ihjäl oss alla tre minst. Göteborgare är konstiga…

Väl parkerade åkte vi en sån där spårvagn en kortis för att sen ta oss med båt ut till Donsö. Där stod vår Grönvingefjäril och väntade på oss, så underbart att se henne igen! Vi hade en otroligt mysig och fin dag på alla sätt. Fika, promenad hem till henne, prata, öva hyposyntes, middag på restaurang en vacker kväll. Kändes så självklart lätt att umgås, vi är hemma med varandra. Fylld av Kärlek och Tacksamhet tog vi oss tillbaka till Skåne igen. Var inte hemma förrän midnatt så det var ganska skönt att krypa ner under täcket efter en lång men alldeles perfekt dag!

❤️ TACK ❤️

På Donsö kör man inte med ”vanliga” bilar, där är det små elbilar eller moppe som gäller om man inte promenerar!

Ett kärt och uppskattat spontanbesök

Igår var en sådan dag som inte blev som jag trodde, den blev ännu bättre. Ja ibland blir det så när spontaniteten letar sig på! Jag och Påfågelöga hade en sak på schemat, förutom att mysa och dricka kaffe, och det var att få upp några tavlor som samlat damm på mitt skrivbord i tre månader. Det bockade vi av, de hamnade på väggen och vi kände oss väldigt nöjda!

På eftermiddagen kom spontanbesök ända nere från Blentarp som gjorde mig så glad. Två fina själar som ingår i min fjärilsfamilj, mina mentorer som guidat mig fram till stora förändringar i mitt liv. Ja utan dem hade jag ju aldrig hamnat här i Skåne, så det kändes verkligen fint och speciellt att få ha dem här i mitt nya hem och visa hur det blev, vad jag landade i. Visa lite mer av mig.

Efter rundvandring i mitt 82kvadratmeter stora palats och typ galleri, fika och samtal avslutade vi med att åka till Skummelöv och äta en bit mat. Ännu en vacker kväll med sommarvärme och havet inom synhåll. Mysigt och trevligt och en en stund fylld med härliga skratt. 

Jag är inte den som skrattat så mycket, för Evalill som vill ha full kontroll över sina känslor och reaktioner har varit mer bekväm med att bara le. Tyst. Skrattanfall har känts som att tappa kontrollen vilket har varit obekvämt. Men jag har noterat under förändringen som skett att jag allt oftare hör mig själv skratta. Till och med i min ensamhet om jag ser eller tänker på något roligt vilket ännu överraskar mig, så ovant att jag undrar vad det var som lät, om det verkligen kom ifrån mig… 

Jai är en av de absolut roligaste människorna jag känner, man vet aldrig riktigt vad han hittar på eller vad som kommer ur hans mun 🙂 . Han lyckades ännu en gång locka fram ett skratt som inte gick att hejda, så jag fick torka tårarna när jag äntligen samlat mig. Tur att vi inte hänger så ofta för det är ju ansträngande… Men, ganska så välbehövligt frigörande tror jag!

Innan vi skildes åt gick vi ner på stranden och tittade på en magisk himmel. Fick ta fram mobilen men jag önskade verkligen att jag hade haft systemkameran med mig…

En supermysig semesterdag jag bär med mig.

Tacksam!

Aldrig Ensam

Ensamhetskänslan är något jag ännu brottas med, samtidigt känner jag kärleken från alla fina människor som finns i mitt liv. Tacksamheten över att de finns där på ett eller annat sätt. Egentligen är jag inte alls ensam.

Jag har Bolt, alltid. 

Jag har min familj. Föräldrar och lillebror som kom hela vägen hit från Gotland förra veckan för att hälsa på mig. Hjälpa mig med sånt jag ville ha hjälp med. Ge mig inspiration och energi så att det händer något med sånt jag tänkt att jag vill göra. Bara umgås och ha det bra.

Jag har mina fjärilar som förgyllt denna semestervecka och tillsammans skapat fina minnen. 

Jag har flera som bor i mitt hjärta som jag inte träffat just dessa veckor, som betyder väldigt mycket för mig och som jag vet finns där.

Vackra själar som får mig att känna mig älskad och värdefull, som tror på mig och som finns där när jag behöver om jag vågar be om hjälp. 

Vackra själar som jag Älskar!