Påskfirande och familjebesök
Så mycket som händer på olika plan. Förra veckan var intensiv, mysig, trevlig och givande. Tågresa till Storebror för att fira påsk och födelsedagar tillsammans men hans familj och våra kära föräldrar och lillebror. Fast de visste inte om att vi skulle komma så de blev bra överraskade när vi rullade in på gården! Roligt och lyckat!
Vi hade fina dagar innan husbilen rullade ner mot Skåne och jag fick sällskap av mamma, pappa och lillebror här hemma till i fredags. Heldagsprojekt med fokus på min uteplats, wow vilken skillnad det blev. Nu vill jag liksom vara där ute. Tänk att ha förmånen att ha så hjälpsamma föräldrar som engagerar sig för att jag ska få det mysigt. Pappa kan väl kanske tycka att jag och mamma har lite väl mycket omständiga idéer emellanåt, men sen står han ändå där och kommer på lösningar så tanke blir till verklighet. Tacksam!
Så från en tom och tråkig opersonlig asfalterat uteplats/parkering har det nu blivit mysigt ombonat och mera Jag. Uppdelat, bra med parkeringsplats kvar och uteplatsen bakom staket så Bolt kan vara lös. Ny utemöbel inköpt och en paviljong som vi har förankrat så gott vi kunnat och vi hoppas nu den ska klara eventuella stormar. Jag har rensat pysselförrådet på typ alla stenar som jag inte har kunnat låta bli att plocka genom åren, jag visste väl att de skulle komma till användning en dag! Bänken och bordet jag hade blev mer dekoration. Några nya växter och jord placerades i krukor och gamla trälådor som åkte med från Gotland. Så himla nöjd!
Hypnos och nästa modiga steg
Vi höll på in i det sista i fredags innan familjen åkte hem till ön och jag skulle ta mig till Malmö/Blentarp för en andra helg i hypnosutbildningen. Det känns fortfarande lika skönt att anlända till Love it och energin som är där. Det händer så mycket där, det ger så mycket att få ta del av allt det vi får till oss. Det är spännande och jag kan känna hur någonting växer i mig. Växer gör också pärmens innehåll och nya mallar ska bekantas med så jag vet vad jag har att jobba med.
Det börjar bli dags nu, jag känner det. Dags att våga nästa steg, dags att våga söka nya övningsklienter hur läskigt det än är. Jag kan inte ignorera det som drar i mig, jag bara måste utforska det mer. Det är så lätt att backa tillbaka till trygghetszonen när nerverna spökar, när osäkerhet och tvivel drar in. Gammal djupt rotat rädsla som jag inte helt blivit kvitt med. Det är för mig en kraftansträngning att varje gång gå emot det och göra saker ändå, fast jag inte vågar. Men det är där, utanför trygghetszonen, som den största förändringen sker. Det är där jag kan ta mig vidare på min resa.
Om jag stannar upp och lyssnar på min inre röst vet jag vad jag vill och behöver göra.
Jag fick ett tecken på stranden tidigare i veckan, en sten som talade till mig!
