Tänk att få vara, bara vara den vi är.
Tänk att få stå i vår kraft,
tillåta oss att känna vår storhet.
Tänk att vi alla är ett, vi är allt och lite till.
Tänk att vi har förmågan,
att skapa vår egen verklighet. 
Om vi vill, är allt möjligt.
Om vi vågar, kan vi ta oss hur långt som helst. 
Vi är så fria som vi tillåter oss att vara. 
Tänk så underbart vackert,
att låta själen få uttrycka sig. 
Tänk så skönt,
att låta själen få visa vägen. 
Tänk så befriande att få vara,
bara vara den vi i sanning är!

❤️

Soul Manifestation Retreat

Hemma igen efter en fantastiskt fin retreat med SMC-gänget. Vi har gått in i september men jag sitter ute i min trädgård och njuter av värmen som hänger sig kvar i luften, lyssnar till fågelsången. Som vanligt känns det dubbelt. Det är skönt att komma hem och få landa in i allt som upplevts, men det blir också en tomhetskänsla…

Man ska vara i nuet men jag tillåter mig att stanna kvar i den unika kärleksfulla gemenskapen lite till. Behöver få gå tillbaka och reflektera över allt som dagarna innehöll, allt som rörde sig i mig och genom mig, alla fina möten och närande närhet. Känna tacksamheten över att just jag fick lov att närvara.

Jag blev ännu en gång påmind om förändringen som skett, hur annorlunda min upplevelse blir när kampen inte är så påtaglig, när gummibandet inte drar i mig titt som tätt. Jag kan vara mer och mer närvarande även om det finns sånt som ännu är utmanande för mig. Jag kan känna så mycket mer av allt, allt som tidigare försvann in i kampen. 

I små steg blir jag mer och mer ok med att vara som jag är. Något som blev väldigt tydligt denna helg är att ju mer jag kan acceptera mig själv som jag är, respektera mig själv och mina behov, ju mer jag kan älska alla delar av mig, ju mer kan jag också ta emot ifrån andra. För det blev så tydligt i övningar jag gjort flera gånger innan, att jag nu kunde ta till mig det andra gjorde och sa på ett djupare plan. Allt känns starkare och berör mig mer. Och kanske kan jag också ge tillbaka från samma plats, med mindre prestationsångest och osäkerhet, istället mer hjärta och mer autentiskt. 

Det tar sin tid att släppa taget om allt som begränsar, men jag rör mig verkligen framåt hela tiden. Och ibland när det känns som det står stilla, ja nästan som att jag tagit något steg tillbaka, är det så skönt att få den påminnelsen. Allt sker i den takt jag är redo för. Det vill blir bra.

Tack till er alla underbara själar som jag fick tillbringa denna helg med, ni bor i mitt hjärta!

Allt du vill säga

Samma dag jag begav mig till retreaten kunde jag plocka med mig en bok som landat i brevlådan, och det känns faktiskt lite speciellt att jag har en liten del i den. Allt du vill säga, en bok om selektiv mutism som riktar sig till ungdomar/unga vuxna med den diagnosen.

Tidigare har jag sällan uttryckt mig och satt den diagnosen på mig själv, jag har nämnt den någon gång här i bloggen för att jag vill belysa att den finns och öka förståelsen, men oftast pratar/skriver jag bara om hur jag upplever det, hur det är för mig i vissa situationer med min ångestproblematik och mina svårigheter att prata/uttrycka mig inför andra, hur det påverkar mig.

Det här året har själva diagnosen fått mer fokus och jag har delat mer utifrån den, uppmärksammats mer offentligt, och det är inte utan att det i kombination med annat har bidragit till en del processande i mig… Men allt är som det ska, det vill bli bra där också.

Jag har inte hunnit läsa boken från pärm till pärm men jag har ögnat igenom den och kan säga att det är en väldigt fin och innehållsrik bok, så tipsa gärna om den ifall du känner någon som kämpar med en ofrivillig tystnad!

Här kommer mitt lilla bidrag i boken och det passar ju så bra in i det andra jag delat, om resan jag gjort och förändringen som skett sedan Love it kom in i mitt liv. För det fick sin plats i min lilla text, det står inte utskrivet med namn men ni förstår nog vart i texten det bor. Då var det Samya som mötte mig, trodde på mig, hjälpte mig framåt, men senare kom även Jai att bli ett lika stort stöd för mig. Även min samtalskontakt i Linköping står med. Dessa människor har verkligen en så stor plats i mitt liv, utan dem hade jag inte tagit mig så här långt. Jag känner bara så mycket Kärlek och Tacksamhet!

❤️

Spegelövning

Avslutar med en text som ville bli skriven under en övning i helgen som var, där vi fick möta oss själva i en spegel. Se in i själens spegel, våra vackra unika ögon. Jag kunde se och känna djupet vi alla bär på, jag lika mycket som du.

❤️

En blick i en spegel.
Jag möter mig själv.
Två blåa ögon som rymmer hela Universum.
Jag förlorar mig i djupet av allt som är,
förbi allt det som inte är.
Möter det obeskrivligt vackra.
Det oändliga.
Det självklara som förblir.
Två blåa ögon som är hela Universum.
I och genom dessa ögon speglas Gud.
Genom Guds lins ser jag allt i Kärlek.
Mina ögon vet Sanningen.
Vad som är verkligt och vad som är illusion.
Mina ögon, som rymmer allt jag är.
I AM THAT, I AM